Livet och allt som hör till
Jag har funderat på en sak, på denna jord vandrar allt från personer som lider av fetma, anorektiker, muskelberg och taniga människor utan muskler till "normala".. Anorektiker, för att idealen på denna jord är så sjuka! size zero, jag menar, varför?! Jag menar inte att dem med anorexia ville bli sjuka, ingen vill bli sjuk! Jag menar att dagens ideal som visas upp i media och modevisningar är sjuka.. Skulle alla på denna jord se ut så, så skulle ingenting bli gjort. Ingen skulle orka.
Fetma, för att dem försökt leva upp till idealen en gång för mycket? Eller för att generna säger det? Det är olika från person till person, men med facit i hand så är det ju så att på senare år har folk bara blivit fetare. För vissa är det en sjukdom, för andra bara ren lathet.
Muskelberg, för att dem anser att det är bästa sättet att ta hand om sin kropp? Själv tycker jag att det inte är något på en bodybuilder som är snyggt. Men man gör som man vill med sin kropp,
Taniga människor, folk utan anorexia som ändå är riktigt smala.. Oftast folk med riktigt bra ämnesomsättning, som kan äta men ändå inte går upp i vikt och som oftast inte rör sig spec mycket. Jag kan ibland tänka att jag också vill ha en sån där grym ämnesomsättning, men nej.. Hellre tränar jag och formar min kropp till det jag vill än att gå runt utan någonting
"Normala", finns det ens? Ingen människa är den andra lik, så vad är egentligen normalt?
Vet inte riktigt vad jag ville säga er med detta, var bara tvungen att skriva av mig. Själv är jag väl "normal", inte fet, inte size zero. Självklart finns det saker på min kropp jag vill ändra. Större bröst, mer definerad och smalare midja, smalare ben och mage. Mer vältränade armar. Men hey, jag tänker inte ägna hela mitt liv åt något ideal. Jag jobbar med det "gud" gav mig, jag är inte troende men om jag hade varit hade jag bett en bön och sagt
Gud, gör om och gör rätt!
För ingen förtjänar att dö pga sin kropp, varken personer som lider av fetma eller anorektiker. Vad sägs om att ta bort idealen, börja om på nytt. Visserligen går ändå ganska många att hjälpa tillbaka till ett sunt liv. Men tänk på alla som gått förlorade, som aldrig mer får se sin mamma le, sin syster skratta, sin bror leka, sin pappa mecka med något där hemma eller vila tryggt i sin älskades famn..
Jag är en av dem lyckligt lottade, varje dag får jag höra min irriterande men ack så älskade mamma ropa på mig. Jag får ofta se min bror skratta och le, göra dumma saker men även så himla mycket bra. Min pappa är borta, men det är bara så det är, inget jag kan ändra på. Och jag lever mitt liv, inte för att bevisa något, utan för att hedra det liv mina föräldrar gav mig. För att visa pappa som jag faktiskt tror kan se mig, eller iaf känna min lycka och sorg, att det inte var förgäves.. Det sista jag vill i mitt liv är att mina föräldrar ska ångra den dagen då jag föddes.
Jag är även lyckligt lottad för att jag har många vänner runt mig, vänner som alltid finns där för att dela min glädje men även för att stötta mig i min sorg.
Nu ska jag gå ut en stund denna blåsiga vårkväll, jag ska hämta min cykel som imorgon kommer få mig att komma i tid till skolan. Bara detta kan förändra mitt liv till det bättre på många sätt!
Till dem som orkade läsa, grattis!
/ Jessica
Fetma, för att dem försökt leva upp till idealen en gång för mycket? Eller för att generna säger det? Det är olika från person till person, men med facit i hand så är det ju så att på senare år har folk bara blivit fetare. För vissa är det en sjukdom, för andra bara ren lathet.
Muskelberg, för att dem anser att det är bästa sättet att ta hand om sin kropp? Själv tycker jag att det inte är något på en bodybuilder som är snyggt. Men man gör som man vill med sin kropp,
Taniga människor, folk utan anorexia som ändå är riktigt smala.. Oftast folk med riktigt bra ämnesomsättning, som kan äta men ändå inte går upp i vikt och som oftast inte rör sig spec mycket. Jag kan ibland tänka att jag också vill ha en sån där grym ämnesomsättning, men nej.. Hellre tränar jag och formar min kropp till det jag vill än att gå runt utan någonting
"Normala", finns det ens? Ingen människa är den andra lik, så vad är egentligen normalt?
Vet inte riktigt vad jag ville säga er med detta, var bara tvungen att skriva av mig. Själv är jag väl "normal", inte fet, inte size zero. Självklart finns det saker på min kropp jag vill ändra. Större bröst, mer definerad och smalare midja, smalare ben och mage. Mer vältränade armar. Men hey, jag tänker inte ägna hela mitt liv åt något ideal. Jag jobbar med det "gud" gav mig, jag är inte troende men om jag hade varit hade jag bett en bön och sagt
Gud, gör om och gör rätt!
För ingen förtjänar att dö pga sin kropp, varken personer som lider av fetma eller anorektiker. Vad sägs om att ta bort idealen, börja om på nytt. Visserligen går ändå ganska många att hjälpa tillbaka till ett sunt liv. Men tänk på alla som gått förlorade, som aldrig mer får se sin mamma le, sin syster skratta, sin bror leka, sin pappa mecka med något där hemma eller vila tryggt i sin älskades famn..
Jag är en av dem lyckligt lottade, varje dag får jag höra min irriterande men ack så älskade mamma ropa på mig. Jag får ofta se min bror skratta och le, göra dumma saker men även så himla mycket bra. Min pappa är borta, men det är bara så det är, inget jag kan ändra på. Och jag lever mitt liv, inte för att bevisa något, utan för att hedra det liv mina föräldrar gav mig. För att visa pappa som jag faktiskt tror kan se mig, eller iaf känna min lycka och sorg, att det inte var förgäves.. Det sista jag vill i mitt liv är att mina föräldrar ska ångra den dagen då jag föddes.
Jag är även lyckligt lottad för att jag har många vänner runt mig, vänner som alltid finns där för att dela min glädje men även för att stötta mig i min sorg.
Nu ska jag gå ut en stund denna blåsiga vårkväll, jag ska hämta min cykel som imorgon kommer få mig att komma i tid till skolan. Bara detta kan förändra mitt liv till det bättre på många sätt!
Till dem som orkade läsa, grattis!
/ Jessica
Kommentarer
Trackback
