Två personer, en röst..
du gav mig allt som pengar inte kunde köpa
men jag var för ung för att kunna älska på samma sätt som du älskade mig
jag gjorde saker
du överreagerade
jag umgicks med vissa personer
du sa saker
efteråt sa du förlåt, det skulle aldrig hända igen
hände det igen?
klart det gjorde
jag förlät dig gång på gång
på grund av din uppväxt
det liv som du levde
det liv som du nog fortfarande lever
...
med tiden kom även andra ord,
orden och löftena om att förändra mitt liv till det värre
du skulle förstöra allt för mig
jag var ingenting värd
jag skyllde på mig själv
för att jag gjort dig arg
något jag förmodligen skulle göra igen
...
det var aldrig tal om fysiskt våld
kanske för att vi inte sågs så ofta?
jag vet inte, jag vill inte veta
men det psykiska räckte gott och väl
och det pågick en tid
..
jag försökte gå ifrån
jag ville lämna allt
men med orden höll du mig kvar
och efteråt lovade du om och om igen
det skulle aldrig upprepas..
jag har inte hört från dig på ett tag nu
för att vara exakt så är det 22 dagar..
det låter som ett beroende, att man räknar hur länge man varit fri
jag hoppas att allt är över nu
att du kunnat glömma och förstå
även om jag ännu på ett tag inte kan vara säker på att det är så
men jag minns vad du skrev
"då förstod jag att jag aldrig kommer sluta älska dig"
jag kan inte förneka att jag fortfarande tänker tillbaka
att jag undrar vad som gick fel
Kommentarer
Trackback
