engstromjessica

Jag tänker på dig, oss, du och jag, vi två..
Jag funderar på vad, och varför?
Vad, det vet jag inte.. Jag har ingen aning om vad det är mellan oss som gör oss svaga för varandra och jag har ingen aning om vad som kommer hända..
Varför vet jag inte heller, varför måste det vara dig jag är svag för?! Varför måste det vara just dig jag vill vara med? Och varför måste vi ställa till det så?
Varför höll du min hand och sa att du tycker om mig så mycket när du visste att du skulle åka snart, och att du inte ville ha något mellan oss två? Varför, varför?! Varför höll du om mig den natten och morgonen efter när du visste att du inte vill ha det så?
Eller jag vet inte, kanske vill du det.. Kanske är du bara rädd att historian ska upprepa sig, men om det är så.. Säg det till mig! Jag vet att det är dumt att hålla på när du är där borta och att det skulle vara jobbigt för oss båda eftersom det är typ 4 månader kvar tills du kommer hem..
Men för dig har jag det mer än gärna jobbigt ett tag, men bara för dig.
Och om du är rädd att historian ska upprepa sig, då är vi två. Tro mig, jag är livrädd!
Men jag vet att jag skulle aldrig göra om mitt misstag, jag skulle aldrig utsätta varken dig eller mig själv för det. För i mitt hjärta finns du, och det är precis där jag vill ha dig.. Och om jag visste att du vill finnas kvar där, så kan jag gott och väl vänta.
Du sa något igår som gjorde mig ledsen, förvirrad, arg och besviken. Men jag är inte den som ältar saker, jag är snarare som ett litet barn..
Ramlar jag så ställer jag mig upp och går på det igen.
Jag ber inte om mycket, jag ber om att du ska vara äkta, att du ska vara sann mot mig.


Jag skulle kunna skriva flera A4a sidor till för det är så jag uttrycker mig, men jag ska inte göra det. Lovar.