för varje gång faller jag lite mer

med ruffsigt hår, dem finaste ögonen jag sett och det där leendet
det där underbara leendet som får mig att tappa andan varenda gång han ler mot mig.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0